Stoor mage! Vecka 28, snart 29

Jag tror det stämmer att magen blir större & större för varje barn man får... Känner mig enorm, men men jag har hela livet på mig att återfå formen sen.
Denna kille blir mitt "sista" barn, helt hundra miljoner procent. Jag sade likadant om Charlie för jag ville absolut inte bli en "äldre" mamma & få barn efter 30. Men men sen kom ett litet uppvaknade att ska det bli en till så är det NU, detta i kombination med att inte hitta rätt preventivmedel genererade i ett litet extra streck på grav testet... 
Nu känns det bara så jävla rätt att vi ska ha en liten bebis & den där lycko bubblan man är i början är ju helt fantastisk!! Kommer ihåg när både William & Charlie kom.... 

Med William var allt som en stor chock, han tittade för det första ut i vecka 38, men ALLA hade sagt att du kommer gå lver tiden, nästan alla går över med första barnet. Barnmorskan bokade till och med in mig och Sammy på föräldrakurser efter beräknad födelse... Den helgen sov vi över hos pappa och Katrine i Trånkan... Jag kommer ihåg att pappa satt i den gröna fåtöljen (allas favvo), fåtöljen alltså men pappa med såklart haha!! Jaja jag sprang iaf upp på toa sjuttio gånger då pappa sade att han kände igen mönstret.... Det är nog dags... Hm Nä då säger jag, det är ju inte dags än?! Men pappa hade rätt, senare på natten åkte vi in och på förmiddagen tittade det ut en liten prins som vägde dryga 2,6 kg. Allt gick så bra, men man var nog lite i chock, tonåring fortfarande och skulle ta hand om den här lilla... Kommer ihåg att jag tänkte, är det jag som ska byta blöja på honom, eller kommer dom och hjälper till? , jag visste såklart hur man gör men det kändes så overkligt att han var MIN, och jag bestämde ingen annan på sjukhuset såklart. Ville nästan be om lov men jag fick bara vakna till liv & nypa mig i ärmen, han är MIN!!! Min älskade unge, nu är du mitt uppe i tonåren, längst i familjen & halvjobbig mellan varven men jag älskar dig såå mycket. Du är den som fick mig att inse att jag var vuxen att allt var upp till mig och ingen annan & jag visste att jag hade någon att skydda resten av mitt liv!!!

Charlie vår lilla älskling. När du blev till så hade vi efter flera år funderande äntligen bestämt att William var värd ett syskon, jag hade blivit egen företagare rätt nyligen men man var liksom tvungen att sluta tänka på skäl att inte skaffa fler barn & bara tänka bort jobb. Vill vi ha fler så lever vi nu & jobb är jobb det löser sig Alltid!  Jag blev gravid väldigt lätt, även då & 9 månader senare eller snarare 8,5 månader senare då även Charlie tittade ut lite tidigare än BF, kom han som gjorde vår familj komplett... Helt obeskrivlig känsla, till skillnad från Williams ankomst så var vi mer förberedda på vad som komma skall , och Så fort William kom & hälsade på en nyfödd Chalrie så började hans tårar rinna.... Åååå det var en sån obeskrivlig känsla, mina två söner & En storebror som gråter av stolthet! Vår lilla Charlie vi var i ett lyckorus & är det delvis fortfarande, du är vår lilla gojje som man inte kan titta på utan att smälta. Ditt intresse för saker redan vid 4 år gör så man blir helt salig, det kommer bli nåt stort av dig. Jag känner mig så ärad att få vara din mamma Palinna!! 

Att få uppleva de här känslorna med ett tredje barn känns så otroligt, vi vill så gärna ha dig hos oss lillebror!! Så välkommen!!