Ny NOMINERING!: WILLIAM <3

När jag var 18 år blev jag mamma för första gången! Jag skulle precis byta inriktning på gymnasiet, festade med kompisar osv... som de flesta gör i den åldern. Sammy och jag hade inte varit tillsammans så länge men jag var redan då känslig för hormoner & mådde extremt dåligt av mina p-piller.... Men det dåliga jag mådde över pillerna bytes efter ett tag ut mot EXTREMT illamående och ja fortsättningen är historia! William var en liten bebis på 2,6 kilo (kan man inte tro nu), med unga oerfarna föräldrar men vi älskade dig mer än livet självt redan från första gången vi möttes av dina mörkblåa ögon. Du förändrade mitt liv så mycket, allt annat var oviktigt helt plötsligt. Vi blev inte bara föräldrar i den här "vevan" utan vi hade precis även flyttat hemifrån. Vi fick ett förstahandskontrakt på andra sidan stan, men fortfarande gröna linjen på tunnelbanan så man fick va rätt nöjd med det. VI hade knappt några pengar...Senare visade det sig att det var meningen med allt. Vi bor fortfarande bara tvärs över gatan från vår första lägenhet. Det är verkligen så att hela mitt nuvarande liv startade i och med att William föddes. Vi fick barn, ett eget hem, mitt intresse för att kanske börja jobba med barn utvecklades och vår parrelation blev lite mer "seriös". Idag är min William 14 år, längst & störst i familjen. Jag fick senast höra idag att jag har en så trevlig och fin son. Det gör mig så himla stolt, som jag tror de flesta mammor känner, så blir man varm i hela kroppen när någon mer än en själv eller familjen säger såna saker. William är en snäll, lugn kille som haft det tufft i skolan på flera olika sätt men ändå tagit sig igenom allt, håller sina tider och gör sitt bästa. Det gör mig megastolt. Jag har alltid sagt att man behöver inte vara bäst (förutom på judomattan för då har man inte en chans mot William), så länge man gör sitt bästa så vinner man alltid till slut. William var ensambarn i 9 år innan lilla Charlie tittade ut. På bb grät William första gången han fick hålla i Charlie. Glädjetårar. Den bilden har jag framför mig rätt ofta. Det är en bild som alltid kommer finnas i mitt huvud. Tack för att du kom till mig och förändrade mitt liv till det vi lever idag, jag kommer alltid finnas här för dig (så länge jag får leva), jag kommer alltid stötta dig i allt du stöter på i livet. Hur kaxig tonåring du än kan va så kommer du alltid vara min älskade lilla bebis som startade det liv vi alla fick tillsammans. Älskar dig <3
#1 - - Anonym:

Oj oj oj sååååå fint skrivet man fick många tårar 😍😍😍

#2 - - Anonym:

Så bra skrivet min älskade dotter😍😍😍

#3 - - Anonym:

Så bra skrivet min älskade dotter😍😍😍